Asien på Cykel

Mekongflodens puls: En cykelfärd genom Sydostasien

Flygplanet landade i Bangkok, Thailand, tidigt en morgon. Spänningen pirrade i kroppen. Äntligen var jag här, redo för ett nytt äventyr! Efter att ha packat upp cykeln och fixat ett lokalt simkort, gav jag mig ut i den pulserande staden. Bangkok var en explosion av färger, dofter och ljud – en total kontrast till lugnet i mina hemtrakter i Dalarna.

Att ge sig ut i trafiken var en upplevelse i sig. Mängden mopeder, tuk-tuks och bilar var överväldigande, och trafikreglerna verkade vara mer av en rekommendation än en lag. Men efter några dagar hade jag vant mig vid rytmen och kunde navigera genom kaoset med en blandning av försiktighet och djärvhet.

Mitt mål var att följa Mekongfloden söderut, genom Laos, Kambodja och Vietnam. Resan blev en fascinerande resa genom olika kulturer och landskap. Jag cyklade genom grönskande risfält, förbi gyllene tempel och livliga byar. Människorna jag mötte var vänliga och nyfikna, och jag blev ofta inbjuden till att dela en måltid eller en kopp te.

I Laos njöt jag av den lugna atmosfären och den vackra naturen. Jag besökte gamla tempel, vandrade genom djungelklädda berg och badade i kristallklara vattenfall. I Kambodja fascinerades jag av staden Phnom Penh och dess rika historia. Och i Vietnam upplevde jag den pulserande energin i Ho Chi Minh-staden, tidigare Saigon, och den fridfulla skönheten i Mekongdeltat.

Mekongfloden var en ständig följeslagare på resan. Den slingrade sig fram genom landskapet, ibland bred och mäktig, ibland smal och lugn. Längs flodens stränder pågick livet – fiskare kastade sina nät, barn lekte i vattnet och bönder odlade sina grödor. Floden var en pulsåder, en källa till liv och näring för miljontals människor.

Efter fem veckor och många mil i sadeln, nådde jag Mekongdeltat i södra Vietnam. Det var en mäktig känsla att stå där, vid resans slut, och se floden mynna ut i havet. Resan hade varit en fantastisk upplevelse, fylld av möten med människor, nya insikter och oförglömliga minnen. Och även om jag nu var tillbaka i Sverige, så kändes det som att en del av mig fortfarande var kvar där, i Sydostasien, längs Mekongflodens stränder.